4 Kommuniké från Nordiskt utrikesministermöte Reykjavík 16 - 17 februari 1999

Utrikesministrarna underströk betydelsen av ett fortsatt och ökat nordiskt samarbete, inte minst med tanke på att flera nordiska länder under innevarande år kommer att ha ordförandeskap i olika europeiska organ - Norge i OSSE och Östersjöstaternas råd, Island i Europarådet och Finland i EU samt Barentsrådet. Härigenom öppnas nya möjligheter för att rikta uppmärksamhet mot frågor som Norden lagt särskilt stor vikt vid inom internationellt samarbete.

Ministrarna uttryckte sin tillfredställelse med närområdessamarbetet som bedrivs inom Barentsrådet, Östersjöstaternas råd och Nordiska ministerrådet. Det bör läggas vikt vid konkreta resultat. Ministrarna underströk Arktiska rådets betydelse för utvecklingen av ett omfattande, mångsidigt samarbete med deltagande fullt ut av urbefolkningen och med speciell betoning på miljövård och bärkraftig utveckling i de arktiska områdena.

Ministrarna noterade med tillfredsställelse de steg som tagits för att integrera de ryskspråkiga befolkningsgrupperna i Lettland och Estland. De välkomnade att båda länderna beslutat om lagändringar som underlättar för statslösa barn att bli medborgare. Lettland och Estland har därmed uppfyllt de rekommendationer som OSSE:s Högkommissarie för nationella minoriteter lämnat vad gäller medborgarskapsfrågorna. Ministrarna uttryckte förhoppningen att dessa lagändringar snabbt och effektivt skall implementeras. Inga ytterligare krav bör ställas på detta område.

Ministrarna uttryckte förhoppningen att länderna fortsätter att samarbeta aktivt med OSSE:s Högkommissarie för nationella minoriteter och andra internationella organisationer. I fråga om förbindelserna mellan de baltiska staterna och Ryssland uttryckte ministrarna förhoppningen att Ryssland skulle vara berett att axla sitt ansvar för att en konstruktiv dialog upprättas och att relationerna blir friktionsfria. Gränsavtalen bör snarast undertecknas respektive ratificeras.

Ministrarna underströk betydelsen för Europa av ett politiskt och ekonomiskt stabilt Ryssland och uttryckte förhoppningen att den ekonomiska krisen i landet löses. Ministrarna betonade de fem nordiska ländernas starka vilja att utveckla samarbetet och kontakterna med Ryssland, bilateralt och multilateralt, i syfte att stödja nödvändiga reformer för att stärka demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin samt främja Rysslands fortsatta integrering i det europeiska och euroatlantiska samarbetet. Ministrarna uttryckte förhoppningen att utrikesministermötet i S:t Petersburg den 14-15 maj 1999 skall ge ytterligare positiva impulser till samarbetet i regionen.

Utrikesministrarna var, mot bakgrund av besluten vid Europeiska rådet i Wien, eniga om betydelsen av att samtliga ansökarländer deltar i anslutningsprocessen i detta skede, inte minst för att underlätta deras anpassning till EU. Ministrarna gav uttryck för förhoppningen att förhandlingar snarast möjligt kan inledas också med Lettland och Litauen.

Utrikesministrarna underströk att EU:s utvidgning samtidigt innebär en utvidgning av EES. Det är också i detta sammanhang viktigt att upprätthålla och stärka den nordiska dialogen om EU-frågor.

Ministrarna välkomnade Europeiska rådets beslut i Wien att nå övergripande enighet om Agenda 2000 under det tyska ordförandeskapet.

Ministrarna noterade med tillfredsställelse den positiva upptakten för den ekonomiska och monetära unionen EMU. Det är i alla länders intresse att EMU blir en framgång. EMU innebär ett viktigt steg mot en ökad europeisk integration och bidrar till tillväxt och stabilitet i hela Europa. Ministrarna underströk betydelsen av en nära dialog för att i fortsättningen åstadkomma stabila valutaförhållanden i Europa. Också de nordiska länder som inte deltar i EMU bidrar till stabilitet med en sund ekonomisk politik. Ministrarna noterade betydelsen av Finlands medlemskap i EMU.

Ministrarna bekräftade sitt stöd för den nordliga dimensionen i EU:s arbete och noterade med tillfredsställelse den positiva behandling som kommissionens rapport fick vid Europeiska rådets möte i Wien. I slutsatserna understryks betydelsen av den nordliga dimensionen för både Unionens inre politik och dess yttre förbindelser, särskilt med Ryssland och Östersjöregionen. Ministrarna välkomnade konferensen på utrikesministernivå om den nordliga dimensionen den 12 och 13 november under Finlands ordförandeskap. De betonade den betydelse som förstärkt samråd i nordområdena har för alla nordiska länder.

Ministrarna underströk vikten av ökat samarbete mellan samtliga europeiska länder och de organ som ingår i den nya säkerhetsarkitekturen.

Utrikesministrarna uttryckte förhoppningen att man på OSSE:s toppmöte i Istanbul i november skall anta en ny stadga för europeisk säkerhet. Ministrarna framhöll principen om varje stats rätt att själv välja säkerhetsarrangemang. Ministrarna underströk betydelsen av ett närmare samarbete mellan Europarådet och OSSE om mänskliga rättigheter och demokrati.

Det är viktigt att NATO:s dörr även i fortsättningen hålls öppen. Ministrarna framhöll de baltiska ländernas rätt att själva lägga fast sin säkerhetspolitik, inklusive att besluta om att söka medlemskap i NATO.

Ministrarna välkomnade fördjupningen av det säkerhetspolitiska samarbetet i PFF och EAPR, där alla nordiska länder är aktiva deltagare, och underströk vikten av samarbetet mellan NATO och Ryssland. PFF och EAPR är viktiga som instrument för att skapa förtroende och att stärka den euroatlantiska krishanteringsförmågan. Ministrarna noterade också den pågående diskussionen om en europeisk krishanteringsförmåga. I sammanhanget välkomnade ministrarna diskussionen om ett närmare nordiskt samarbete på krishanteringsområdet.

Ministrarna mottog en redogörelse från Norges utrikesminister i hans egenskap av OSSE-ordförande angående OSSE:s insats i Kosovo och om förhandlingsprocessen i Rambouillet. Ministrarna uttryckte sitt stöd för OSSE:s Kosovo Verification Mission, som har givit ett viktigt bidrag till stabilisering av situationen och gjort det möjligt för ett stort antal flyktningar att återvända till sina hem.

Ministrarna stödde fullt ut den pågående förhandlingsprocessen, som syftar till ett självstyrelseavtal för Kosovo inom Förbundsrepubliken Jugoslaviens erkända gränser. Att en förhandlingsprocess inletts, beror på resoluta internationella påtryckningar på parterna i alla internationella fora. Ministrarna uppmanade konfliktens parter att visa ansvar och utnyttja denna chans till en fredlig lösning. De uttryckte fullt stöd för kontaktgruppens strävan att åstadkomma ett avtal mellan parterna och att förelägga detta för FN:s säkerhetsråd.

Ministrarna förklarade sig ha beredskap för att delta i den militära och den civila implementeringen av en avtal mellan parterna. Det återstår ett omfattande arbete med återuppbyggnad, demokratisering och institutionsuppbyggnad i Kosovo. För detta behövs ett omfattande internationellt bistånd. Men parterna har också ett stort ansvar. Endast fortsatt vilja hos parterna att sluta fred kan göra det möjligt att återuppbygga den krigsdrabbade provinsen.

Ministrarna uttryckte stöd för de ansträngningar som FN:s säkerhetsråd gör för att nå en enig inställning i Irak-frågan och välkomnade beslutet att sätta upp tre expertpaneler. Irak måste efterleva de resolutioner som antagits av säkerhetsrådet. Det kan inte accepteras att Saddam Hussein negligerar FN och förtrycker sitt eget folk. Ministrarna underströk vikten av att också den humanitära situationen uppmärksammas. Även om det är den irakiska regeringen som bär ansvaret för den svåra humanitära situationen, bör det internationella samfundet vidta åtgärder för att förbättra civilbefolkningens situation.

Utrikesministrarna uttryckte oro över fredsprocessens utveckling i Mellanöstern. De framhöll att Oslo-avtalet, de övriga interimsavtalen och senast Wye-memorandumet måste implementeras och att inga nya villkor får tillföras dessa. De välkomnade öppnandet av en flygplats i Gaza och hoppades att Israel skall medverka till att den inom kort kan fungera fullt ut. Det är viktigt att de resultat som uppnåddes med Wye-memorandumet inte förloras. Parterna bör avstå från unilaterala handlingar samt respektera internationell rätt och säkerhetsrådets resolutioner. Det är vidare angeläget att de mänskliga rättigheterna respekteras av båda parter.

Ministrarna uttryckte oro över situationen i Afghanistan. Uppgifterna om massavrättningar är mycket allvarliga, liksom morden på FN-personal samt systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna, speciellt mot kvinnor och flickor. Det är av största vikt att FN ges möjlighet att undersöka dessa anklagelser och att det internationella samfundet fortsätter att utöva påtryckningar om förändringar.

Utrikesministrarna uttryckte sin oro över den allvarligt försämrade situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Burma.

Ministrarna dryftade det allvarliga läget på många håll i Afrika.

Ministrarna uttryckte oro över striderna mellan Etiopien och Eritrea. De uppmanade länderna att omedelbart upphöra med striderna och att acceptera OAU:s fredsplan, samt att samarbeta med FN:s särskilda sändebud. De noterade att EU beslutat sända en högnivåtrojka till området.

De stridande parterna i Angola uppmanades att inställa striderna och återuppta fredsförhandlingarna .UNITA:s ansvar för sammanbrottet i fredsprocessen underströks. Ministrarna var eniga om att FN fortfarande bör närvara efter tillbakadragandet av MONUA .

Angående konflikten i Kongo uttryckte ministrarna sitt stöd för president Chilubas regionala fredsinitiativ.

Ministrarna uttryckte stöd för de regionala fredsfrämjande ansträngningarna att lösa krisen i Sierra Leone.

Ministrarna framhöll vikten av att parlaments- och presidentvalen i Nigeria blir fria och rättvisa.

Utrikesministrarna erinrade om de världsomfattande manifestationer som gjorts för att minnas att 50 år har förflutit sedan FN i december 1948 antog Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Ministrarna uttryckte stor oro över FN:s finansiella situation. Skulderna, som nu uppgår till ca 2 miljarder USD, gör att det blir allt svårare för organisationen att bedriva en effektiv verksamhet. Alla medlemsländer måste betala sina bidrag fullt ut i tid, och utan villkor.

Ministrarna underströk betydelsen av att FN:s generalsekreterares reformprogram genomförs. De uttryckte också sin förhoppning att arbetet med säkerhetsrådets sammansättning och utvidgning leder till konkreta resultat.

Ministrarna beklagade att gripandet av Abdullah Öcalan hade lett till kränkningar av diplomatiska missioner i Europa. Våldsamma demonstrationer och tagande av gisslan kan inte accepteras. Ministrarna framhöll vikten av att den internationella terrorismen bekämpas. De förväntar sig att Öcalan garanteras en rättvis rättegång.

Ministrarna bekräftade sitt stöd för den danske utvecklingsministern Poul Nielsons kandidatur till posten som chef för FN:s utvecklingsprogram UNDP.

Ministrarna bekräftade vidare sitt stöd för Finlands ordförandeskap för FN:s 55:e generalförsamling år 2000, liksom för Norges kandidatur till FN:s säkerhetsråd år 2001-2002.

Utrikesministrarna välkomnade också Daniel Tarschys' kandidatur till posten som OSSE:s Högkommissarie för nationella minoriteter.