6 Andre nordiske lands rett
6.1 Svensk rett
I Sverige er riksadvokaten den høyeste påtalemyndigheten under regjeringen, jf. Rättegångsbalk (1942:740) 7 kapittel 2 § første ledd. Riksadvokaten har dermed ansvaret for ledelsen av påtalemyndigheten.
Den svenske påtalemyndigheten er uavhengig av den utøvende makt ved avgjørelsen av enkeltsaker, jf. 12 kapittel 2 § i Regjeringsformen (1974:152). Bestemmelsen lyder:
«Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.»
Dette fremkommer dessuten av forarbeidene til reformen av 7 kapittel i rättergångsbalken, jf. Prop. 2000/01:92 side 12–13:
«Åklagare intar en självständig ställning inom rättsväsendet och har getts långtgående befogenheter bl.a. när det gäller att besluta om olika straffprocessuella tvångsmedel, t.ex. anhållande, husrannsakan och beslag. Dessutom har åklagare enligt bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken befogenhet att förelägga bötesstraff och villkorlig dom eller sådan påföljd i förening med böter genom strafföreläggande. Den enskilde åklagaren har i flera avseenden samma självständiga ställning som en ordinarie domare.»
6.2 Dansk rett
I Danmark er justisministeren formelt overordnet påtalemyndigheten, jf. lov om rettens pleje (retsplejeloven) § 98, stk. 1. Justisministeren har også adgang til å gi påtalemyndigheten instruksjoner i enkeltsaker, jf. retsplejeloven § 98, stk. 3 første punktum:
«Justitsministeren kan give de offentlige anklagere pålæg vedrørende behandlingen af konkrete sager, herunder om at begynde eller fortsætte, undlade eller standse forfølgning.»
I praksis benyttes ikke instruksjonsmyndigheten og den danske påtalemyndigheten anses reelt uavhengig ved behandlingen av enkeltsaker. Den formelle instruksjonsadgangen har blitt kritisert ved en rekke anledninger, se blant annet Peter Garde, Den øverste anklagemyndighed, UfR 1996 side 363 følgende og Gomard/Møller/Talevski/Thønning, Kommenteret retsplejelov, Bruxelles I-forordning bind I (9. utgave, København 2013) side 221. Ordningen er imidlertid beholdt, blant annet på bakgrunn av at langvarig politisk tradisjon sikrer påtalemyndighetens uavhengighet i enkeltsaker.
I et brev til Folketingets Europaudvalg datert 8. juli i år redegjør det danske Justitsministeriet for betydningen av EU-domstolens storkammeravgjørelser for retsplejeloven § 98. Justitsministeriet uttaler følgende:
«På baggrund af EU-Domstolens domme er det Justitsministeriets vurdering, at en ordning som den danske, hvorefter justitsministeren formelt set har mulighed for at give pålæg til anklagemyndigheden i sager vedrørende arrestordren, er i strid med rammeafgørelsen som fortolket af EU-Domstolen i de ovennævnte sager. Dette uagtet, at anklagemyndigheden i praksis fungerer uafhængigt og er underlagt et objektivitetsprincip ved behandlingen af sager om arrestordren.»
Justitsministeriet konkluderer i lys av avgjørelsene med at retsplejeloven § 98 må tolkes innskrenkende, slik at justisministerens instruksjonsmyndighet ikke omfatter saker der riksadvokaten behandler europeiske arrestordre. Om dette uttaler departementet:
«Det er endvidere Justitsministeriets vurdering, at de danske regler efter dommene må fortolkes sådan, at justitsministerens kompetence til at give anklagemyndigheden pålæg vedrørende behandlingen af konkrete sager ikke omfatter sager om Rigsadvokatens behandling af europæiske arrestordrer. På baggrund af en sådan rammeafgørelseskonform fortolkning er det Justitsministeriets vurdering, at Rigsadvokaten – i perioden op til, at nye regler vedtages – vil kunne anses for en judiciel myndighed i rammeafgørelsens forstand, som fortsat vil kunne udstede europæiske arrestordrer. Hvis en anden medlemsstats myndigheder i denne periode i en konkret sag ikke accepterer, at Rigsadvokaten udsteder en europæisk arrestordre, vil anklagemyndigheden indbringe sagen for de danske domstole.»
Det fremgår avslutningsvis av brevet at Justisministeriet vil ta initiativ til en lovendring som vil bringe dansk rett permanent i overensstemmelse med EU-domstolens avgjørelser.
6.3 Finsk rett
I Finland har den finske påtalemyndigheten selvstendig ansvar for ordningen av påtalemyndigheten, jf. Lag om Åklagarmyndigheten (32/2019) 1 kapittel 2 §. Den øverste påtalemyndigheten er riksadvokaten.
Den finske påtalemyndigheten er formelt uavhengig av den utøvende makt ved avgjørelsen av enkeltsaker. I Lag om Åklagarmyndigheten 2 kapittel 10 § heter det:
«Åklagarna utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. En åklagare ska i de brottmål som åklagaren handlägger, självständigt och oberoende fatta de avgöranden som omfattas av hans eller hennes beslutanderätt och som gäller förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret. Varje åklagare är behörig i åklagaruppgifter i hela landet.»
Loven ble vedtatt 11. januar 2019 og trer i kraft 1. oktober 2019. I forarbeidene til bestemmelsen fremkommer det at bestemmelsen kun viderefører det som allerede er gjeldende rett hva gjelder påtalemyndighetens uavhengighet, se Regeringens proposition RP 17/2018 rd punkt 2.