4 Rettstilstanden i Sverige, Danmark og Finland

4.1 Sverige

Den svenske straffelovens bestemmelse i kapittel 4 § 1 a om menneskehandel har et tilnærmet likt innhold som den norske menneskehandelsbestemmelsen når det gjelder hvilke gjerninger som rammes. I motsetning til i Norge skilles det mellom simpel og grov overtredelse, og det opereres med minstestraff. Ved simpel overtredelse er strafferammen fengsel i 4 år, med minstestraff på 6 måneder. Ved grov overtredelse er strafferammen fengsel i 10 år, med minstestraff på fengsel i 2 år.

Den svenske bestemmelsen lyder slik:

Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom

• 1. olaga tvång

• 2. vilseledande,

• 3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller

• 4. annat sådant otilbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ

rekryterar, transporterer, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Videre inneholder den svenske straffeloven kapittel 4 § 1b en bestemmelse om «människoexploatering» som rammer utnyttelse i forbindelse med arbeid eller tigging, som ikke når opp til nivået for menneskehandel. Bestemmelsen har en strafferamme på fengsel i fire år. Dersom utnyttelsen anses som grov, er strafferammen fengsel i ti år, og minstestraffen er to år. Bestemmelsen lyder slik:

Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 1 a §, genom olaga tvång, vilseledande, eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation exploaterar en person i tvångsarbete, arbete under uppenbart orimliga villkor eller tiggeri, döms för människoexploatering till fängelse i högst fyra år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms till ansvar även om det inte förekommit något olaga tvång, vilseledande eller utnyttjande av någons beroendeställning, skyddslöshet eller svåra situation. Detta gäller även om den som begår en sådan gärning inte haft uppsåt till men varit oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte fyllt arton år.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grov människoexploatering till fängelse i lägst två och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett särskilt hänsynslöst utnyttjande av annan.

Av forarbeidene til bestemmelsen fremgår det at det særlig er utlendinger som viser seg å være offer for alvorlig utnyttelse, herunder utlendinger fra både innenfor og utenfor EU. Det er videre vist til at bestemmelsen både bør treffe utnyttelse som foretas av en annen enn den som gjør seg skyldig i menneskehandel og tilfeller som ikke dekkes av kriteriene for å straffes som menneskehandel. Det er videre vist til at bestemmelsen ikke må utformes på en måte som risikerer å fortrenge anvendelse av menneskehandelsbestemmelsen. Det er særlig fremhevet at utnyttelsesbestemmelsen vil kunne berøre virksomhet som ellers er fullt lovlig, og at bestemmelsen må utformes på en måte som gir en klar avgrensning mot straffrie handlinger. Følgende siteres her fra den svenske Prop. 1017/18:123 s. 33 og s. 41–42:

Ett antal myndigheter och andra aktörer i samhället har uppfattat att exploatering av utsatta personer i olika slags verksamheter har ökat under de senaste åren. De som drabbas är främst personer från andra länder, såväl inom som utanför EU, som av olika skäl har kommit till Sverige i hopp om att finna försörjning här. Många gånger handlar det om människor som i sina hemländer lever i svår fattigdom eller är utsatta för diskriminering.

…

En ny straffbestämmelse bör träffa såväl exploatering utan samband med ett människohandelsförfarande som exploatering som vidtas av någon annan än den som har genomfört människohandeln. Därutöver bör straffbestämmelsen kunna omfatta fall där förutsättningarna för människohandel inte bedöms vara uppfyllda. Straffbestämmelsen bör vidare utformas så att den inte riskerar att urholka användningen av människohandelsbestämmelsen. En annan viktig utgångspunkt vid utformningen av den nya regleringen är att den bör kunna träffa de uppmärksammade problemen med exploatering på ett så ändamålsenligt och adekvat sätt som möjligt.

Nykriminaliseringen måste också vara väl avgränsad, inte minst eftersom den kommer att beröra verksamhetsområden som i sig kan vara helt legala. Straffbestämmelsen bör alltså utformas så att det inte är svårt att göra en klar avgränsning mot det straffria området. För att åstadkomma detta bör straffansvaret förbehållas uppenbart klandervärda beteenden som utgör angrepp på den enskildes frihet och frid.

4.2 Danmark

Den danske straffelovens bestemmelse i § 262 a om menneskehandel, har det samme hovedinnhold som den norske og svenske bestemmelsen. Strafferammen etter den danske bestemmelsen er fengsel i 10 år. Bestemmelsen lyder slik:

For menneskehandel straffes med fængsel indtil 10 år den, der rekrutterer, transporterer, overfører, huser eller efterfølgende modtager en person, hvor der anvendes eller har vært anvendt

• 1) ulovlig tvang efter § 260,

• 2) frihedsberøvelse efter § 261,

• 3) trusler efter § 266,

• 4) retsstridig fremkaldelse, bestyrkelse eller udnyttelse af en vildfarelse eller

• 5) anden utilbørlig fremgangsmåde

med henblik på udnyttelse af den pågældende ved prostitution, optagelse av seksuelt materiale såsom fotografier eller film, forestilling med seksuel optræden, tvangsarbejde, slaveri eller slaverilignende forhold, strafbare handlinger eller fjernelse af organer.

På samme måde straffes den, der med henblik på udnyttelse af den pågældende ved prostitution, optagelse af seksuelt materiale såsom fotografier eller film, tvangsarbejde, slaveri eller slaverilignende forhold, strafbare handlinger eller fjernelse af organer

• 1) rekrutterer, transporterer, overfører, huser eller efterfølgende modtager en person under 18 år eller

• 2) yder betaling eller anden fordel for at opnå samtykke til udnyttelsen fra en person, som har myndighed over den forurettede, og den, der modtager sådan betaling eller anden fordel.

Videre inneholder den danske straffeloven en bestemmelse i § 262 b om «menneskeudnyttelse», som rammer utnyttelse som ikke når opp til nivået for menneskehandel, i forbindelse med arbeid, prostitusjon eller utnyttelse i pornografisk virksomhet. Strafferammen er fengsel i 6 år. Bestemmelsen lyder slik:

For menneskeudnyttelse straffes med fængsel indtil 6 år den, der ved udnyttelse af en anden persons betydelige økonomiske eller personlige vanskeligheder, manglende indsigt, letsind eller et bestående afhængighedsforhold rekrutterer, transporterer, overfører, huser eller efterfølgende modtager vedkommende til arbejde under åbenlyst urimelige forhold. På samme måde straffes den, der under de i 1. pkt. nævnte omstændigheder udnytter en person til prostitution, optagelse af seksuelt materiale såsom fotografier eller film eller forestilling med seksuel optræden.

Av forarbeidene til bestemmelsen (Lovforslag nr. L 111 2021-22 s. 2 og 5) fremgår det at et hovedformål med bestemmelsen er å motvirke sosial dumping på arbeidsmarkedet og beskytte utenlandske arbeidstakere mot grov utnytting. Det siteres følgende:

Der skal være ordentlige løn- og arbejdsvilkår på det danske arbejdsmarked, og derfor har regeringen sat bredt ind mod social dumping. Det er særligt vigtigt, at der sættes ind over for situationer, hvor sårbare udenlandske arbejdstagere udnyttes groft og i værste tilfælde bliver handlet til tvangsarbejde. Regeringen vil ikke acceptere, at denne form for udnyttelse finder sted på danske arbejdspladser.

…

Den foreslåede bestemmelse skal omfatte tilfælde af udnyttelse af andre til arbejde under åbenlyst urimelige forhold, som på grund af et manglende tvangselement eller mangel på økonomisk vinding for gerningspersonen ikke falder under straffelovens § 262 a om menneskehandel. Den foreslåede bestemmelse skal endvidere omfatte tilfælde af udnyttelse af andre til arbejde under åbenlyst urimelige forhold, som på grund af et manglende aftaleforhold mellem gerningspersonen og forurettede ikke falder under straffelovens § 282 om åger.

Fastsættelsen af straffen i den enkelte sag vil bero på domstolenes konkrete vurdering af alle sagens relevante omstændigheder. Domstolene skal i forbindelse med straffens fastsættelse tage højde for bl.a. varigheden af udnyttelsen og de forhold personen, der udnyttes, har arbejdet eller befundet sig under.

4.3 Finland

Også den finske straffelovens kapittel 25 § 3 om menneskehandel, har samme hovedinnhold som bestemmelsene i de øvrige nordiske land som er gjennomgått over. Strafferammen er fengsel i 6 år, med en minstestraff på 4 måneder. Bestemmelsen lyder slik:

Den som genom att

• 1) utnyttja någon annans beroende ställning eller skyddlösa läge eller genom att utöva påtryckning mot någon annan,

• 2) vilseleda någon annan eller genom att utnyttja att någon vilseletts,

• 3) betala ersättning till en person som utövar makt över en annan person, eller

• 4) ta emot en sådan ersättning

utövar makt över någon eller rekryterar, överlåter, transporterar, tar emot eller inhyser någon i syfte att göra honom eller henne till föremål för sexuellt utnyttjande enligt 20 kap. 9 § 1 mom. 1 punkten eller därmed jämförbart sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller andra förhållanden som kränker människovärdet eller i syfte att avlägsna organ eller vävnader, ska för människohandel dömas till fängelse i minst fyra månader och högst sex år.

För människohandel döms också den som utövar makt över en person som är yngre än 18 år eller som rekryterar, överlåter, transporterar, tar emot eller inhyser en sådan person i sådant syfte som anges i 1 mom., även om inget av de medel som nämns i 1 mom. 1–4 punkten har använts.

Försök är straffbart.

Videre inneholder den finske straffeloven en bestemmelse i kapittel 47 § 3a mot diskriminerende utnyttelse («ockerliknande diskriminering») i arbeidslivet. Strafferammen etter denne bestemmelsen er fengsel i to år. Bestemmelsen lyder som følger:

Om en arbetssökande eller arbetstagare vid diskriminering i arbetslivet försätts i märkbart ofördelaktig ställning genom att arbetssökandens eller arbetstagarens ekonomiska trångmål eller annars trängda läge, beroende ställning, oförstånd, lättsinne eller okunnighet utnyttjas, skall gärningsmannen, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs på något annat ställe i lag, för ockerliknande diskriminering i arbetslivet dömas till böter eller fängelse i högst två år.

I den finske riksdagsproposisjonen som ligger til grunn for bestemmelsen, RP 151/2003 rd, er det i punkt 1.2.2 lagt særlig vekt på at utenlandske arbeidstakere er særskilt sårbare for utnyttelse og sjelden henvender seg til myndighetene for beskyttelse mot urimelige lønns- og arbeidsvilkår, blant annet fordi de frykter å miste arbeidet og måtte forlate landet. Følgende siteres:

Tillsynen över arbetsvillkoren för utländska arbetstagare innebär sådan övervakning av anställningsförhållande frågor som huvudsakligen grundar sig på kundinitiativ. Att den tillsyn som arbetarskyddsmyndigheten utövar grundar sig på kundinitiativ är problematiskt när det gäller utlänningar i synnerhet av den orsaken att det sällan står i en utlännings eget intresse att föra saken vidare. Anställningsvillkor som är sämre än kollektivavtalet grundar sig ofta på ömsesidigt samförstånd mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Detta gäller i synnerhet sådana utlänningar vilkas lönenivå i hemlandet är mycket låg jämfört med lönenivån i Finland och som inte varaktigt är bosatta i Finland. Utländska arbetstagare vänder sig sällan till myndigheten av rädsla för att mista arbetsplatsen och bli avlägsnade ur landet. Anonyma förfrågningar från utlänningar är inte ovanliga, vilket tyder på att utländska arbetstagare är beroende av sina arbetsgivare och inte vidtar åtgärder fastän de skulle vara medvetna om sina rättigheter samt procedurerna inom arbetarskyddsdistriktet. På grund av okunnighet och svaga språkkunskaper har utländska arbetstagare ofta begränsade möjligheter att skaffa sig information om arbetslagstiftningen och procedurerna i Finland.