Høringsuttalelse - Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge

RAMMER

Høring - Endringer i lov om trudomssamfunn og ymist anna og endringer i lov om tilskot til livssynssamfunn


Det Kongelige Kultur- og Kirkedepartement
OSLO

Norjan suomalainen ev.-lut. Seurakunta Den finländska ev.-luth. församlingen i Norge

Velliveien 19
1358 JAR
tel. 67 14 18 70, fax 67 14 69 44

Till Det kongelige kultur- og kirkedepartement, Oslo

Ang.: Høringsbrev Endringer i lov om trudomssamfunn og ymist anna og endringer i lov om tilskot til livssynssamfunn
(Ref. 2002/1624 AØ GP, 26.02.2003).

Inledning

Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är verksam där dess medlemmar är. Så också i Norge, där Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge finns till för medlemmar av den finska kyrkan bosatta i Norge.

Bakgrund och dagens situation

För envar kyrkomedlem är det viktigt att få fira gudstjänst på det språk, som från barndomen har använts vid kyrkobesök. Detta blir om möjligt ännu viktigare, då man bor utanför hemlandet. Det finska språket avviker dessutom väsentligt från de övriga nordiska språken.

För att kunna erbjuda gudstjänster, kyrklig service och själavård till kyrkomedlemmar, som hade bosatt sig i Norge och som funnit det betydelsefullt att få möta en kristen verksamhet på sitt eget modersmål och i den form man varit van vid hemifrån, stationerade Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland år 1983 en präst i Norge och anslog medel för denna verksamhet. De första sex åren innefattade arbetet endast Nordnorge. Från och med år 1989 utvidgades arbetet till att omspänna hela landet och invandrarprästen placerades i Oslo.

Då den finskspråkiga kyrkliga verksamheten antog fastare former och fann ett gensvar hos finländare i Norge, konstituerades den 23 mars 1994 Den finländska evangelisk-luterska församlingen i Norge för att föra detta arbete vidare. Församlingen är ett oregistrerat trossamfund i Norge och i fråga om sin bekännelse organiskt knuten till Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Församlingen utgörs sålunda av alla i Norge bosatta finska medborgare, som tillhör den finska kyrkan.

Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge har från och med 1.1.1995 självständigt handhaft sina praktiska angelägenheter. Också finansieringen av verksamheten har till mycket stor del övergått från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland till Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge. Verksam- heten och ekonomin leds och planeras av församlingens kyrkoråd.

Frågan om medlemstal

Det totala antalet finska medborgare i Norge per 1.1.2002 var 6.121 personer. Den norska arbetsmarknaden ser fortfarande ut att locka finländska inflyttare till Norge. Det har varit en kontinuerlig nettoökning sedan senare hälften av 1990-talet. Stor rörlighet och snabba skiften är dock typiska för denna flyttningsrörelse. Detta till trots förefaller många finländare att finna kontakten med församlingen.

Frågan om församlingens medlemstal innehåller dock ett speciellt problem. I Finland är begreppen folkkyrka och medborgarskap sammanvävda begrepp, vilket torde vara fallet även i de övriga nordiska folkkyrkorna. Därför är det för en finsk medborgare naturligt att betrakta sin kyrkotillhörighet som en automatisk del av medborgarskapet. Tanken på en särskild anmälan till en föreningsliknande kyrka är sålunda främmande för de flesta, i synnerhet som man kvarstår som frånvarande medlem i den församling på vars område man hade sin hemkommun och bostad i Finland innan man flyttade till Norge.

Antalet kyrkskrivna finländare är för närvarande 84,6 procent.

Administration och ekonomiska konsekvenser

Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge, som är en, täcker med sin verksamhet i princip hela landet även om församlingen i praktiken räknar med tre större tyngdpunktsområden, vilka är: Oslo och Akershus, Rogaland samt Nordnorge bestående av Nordland, Troms och Finnmark län. Församlingen har en hel-tidsanställd tjänsteinnehavare, nämligen prästen.

Församlingen har hittills i sin ansökan om statligt och kommunalt bidrag i Norge, i likhet med Svenska Margaretaförsamlingen och Den Islandske Menigheten i Norge (se bilaga), kunnat åberopa statistiska tal för antal medborgare bosatta i Norge på nyssnämnda tyngdpunktsområden samt utgående från dessa beräkna den procentsiffra av befolkningen som tillhör folkkyrkan. Den lagändring, där man nu lägger medlemslistor med personnummer till grund för ansökan om bidrag, kan medföra oöverkomliga problem för vår församling av orsaker, vilka antytts ovan. Utan ett officiellt stöd, som svarar mot de i Norge bosatta, kyrkskrivna och till stor del skattebetalande finländarnas antal, kan vår församlingsverksamhet inte vidareföras, vilket skulle vara synnerligen beklagligt med tanke på det stora intresse som råder bland den finländska befolkningen i detta land.

Slutledning

I den nya situation, som enligt planerna inträder från och med år 2004, är det sålunda av största betydelse, att norska myndigheter tillrättalägger förhållandena så, att det blir möjligt för vår församling att i tjänsteväg skaffa fram de uppgifter, som bör läggas till grund för ansökan av statligt och kommunalt bidrag till församlingsverksamheten, såframt omständigheterna inte medger att de tre nordiska folkkyrkorna kan tillämpa det förfaringssätt som gäller i dag.

Jar, den 4 april 2003

För Den finländska evangelisk-lutherska församlingen i Norge

Birgit Tirkkonen
ordf. i kyrkorådet

 

Carita Jansson
sekr. i kyrkorådet, pastor

Bilaga: Kopia av brev från Det Kongelige Kultur- og Kirkedepartement (Ref. 2002/1730 AØ GP, 16.08.2002)